Folk måste få göra fel

Skrivet av Gustaf Josefsson (2010-03-11)

Idag kan ni läsa i Svenska Dagbladet om mina tankar kring företagande och attityder: ”Folk måste få göra fel”

Först måste jag säga att jag blir lite irriterad på förstasidan (edit: endast i pappersupplagan): ”Få vågar ta steget – Snåriga regler och ont om pengar gör att unga tvekar inför att starta eget”. Uppenbarligen gick mitt budskap inte riktigt fram…

Anledningen till att unga tvekar inför att starta eget är att tidningar som Svenska Dagbladet skriver artiklar om att regler och ont om pengar gör det svårt att starta eget.

Hela min poäng är ju att det är attityd som gör att folk inte startar, det är illusionen av snåriga regler och brist på pengar som är roten till problemet. Om rubriksättaren hade valt att läsa hela mitt inlägg i debatten så kanske han hade fattat att han själv tillhör en av de mossiga nejsägare som fortsätter sprida idén att det skall vara så förbannat krångligt att starta företag. Faktum är att företagande har aldrig varit enklare, eller billigare.

”-Ut och gör! Det är inte svårt!”, hela Entreprenörsjaktens budskap sammanfattat i ett kort och klatchigt citat. Jag har sagt det många gånger tidigare: Entreprenörskap handlar om människor som gör – inte idéer affärsplaner eller omfattande prognoser av hur framtiden skall se ut. Det handlar om att lösa problem för människor och företag, att kunna tillföra värde till den värld som rör sig runt dig. Det handlar om att kunna leva i ett föränderligt samhälle, att aldrig vilja sluta lära sig och att hela tiden söka nya vägar. Det handlar om att våga.

Jag tror att den största anledningen till att unga inte startar företag idag är att entreprenörskap fortfarande har en mental otillgänglighet. Alldeles för många tror att det är så mycket längre bort än vad det egentligen är. Politiker, lobbyorganisationer och tidningar, som om och om igen går ut och pratar om krånglig byråkrati och höga skatter, motverkar snarare en sådan attitydförändring.

Vad vi behöver göra är att visa för unga människor att entreprenörskapet finns där, för den som väljer att söka det.

Snygg grafik de lagt över bilden på mig, förresten. Ta en kik på vänsterkanten av bilden, så ser ni det enda som är relevant med hela grafen: Den högsta punkten visar 120 personer. I hela Sverige. Nuff said.

Det nämns i förbifarten att jag tror på en av tio-principen, även om artikeln kanske inte riktigt beskriver vad jag menar med detta. Inom riskkapitalbranchen talas det ofta om att bara 10% av satsningarna går med vinst och att dessa skall betala för de andra 90% (i runda slängar, alla har givetvis sina egna modeller). Man utgår ifrån att man i förväg inte kan veta vad som skall satsa på och därför accepterar felinvesteringar och misstag som en del av livet.

”–För den här frågan krävs det en rejäl genomgång, en ordentlig utredning, säger Sven Otto Littorin.”

För staten finns inga incitament för att satsa på projekt som kan gå fel. Ingen kommer att ge dig kritik för att ha satsat på ett halvmjäkigt projekt som inte gör någon riktigt glad, men som i alla fall inte gör någon irriterad. Man ägnar miljoner åt studier och analyser för att lista ut vad som skall göras. Allt skall vara mätbart, långsiktigt och helst inne kunna gå fel. När/om det väl görs något, så är det redan försent. Vårt land behöver färre förstudier och fler ”görstudier”.

Så länge man inte vågar ta risken att göra fel kan man aldrig ta ett verkligt steg framåt. Det gäller staten lika väl som det gäller unga företagare. Eric Schmidt (VD på Google) gjorde häromveckan ett briljant inlägg om detta på CNN, där han tar upp unjefär detta (mycket sevärt).

Jag vill ge tusen tackkramar till SvD som har gjort en grym artikelserie om de unga och jobben. För mig är det helt bisarrt att vi kan ha bland den högsta ungdomsarbetslösheten som landet skådat, samtidigt som unga har mer att tillföra samhället idag än någonsin tidigare i historien. Vi måste tillsammans hitta ett sett att överbrygga den kulturkrock som har skapat ett glapp mellan gamla och unga. Jag uppskattar verkligen ert arbete!

Snälla, kommentera gärna detta blogginlägget, eller artikeln på SvD.se! Jag vill höra vad ni tycker!

Med Entreprenöriella Hälsningar,

Gustaf

Ps. Artikeln nämner också att jag tidigt i min karriär gjorde ett misstag i mina papper till skattemyndigheten men att allt löste sig. Snälla, snälla, snälla, ta inte efter detta exempel. Nog för att jag tycker att man måste våga chansa, men ett råd vill jag ge er: Om det är någonting ni skall bry er om i ert företagande så är det att hålla er väl med Skatteverket. Vet ni inte hur man skall göra så finns det gott om hjälp att .

Dela med dig:
  • Print
  • Digg
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Google Bookmarks
  • Twitter
  • StumbleUpon

Vi löser problem åt företag

Skrivet av Admin (2010-03-02)

365 Saker du kan göra

Idag gästbloggar jag på: 365 saker du kan göra.

Detta är en liten kommentar på ovanstående länk. Apropå titeln så ville jag bara säga ett par ord om vad Entreprenörsjakten verkligen försöker göra.

Jag är personligen övertygade om att med den nya teknologin och den allt snabbare ökande förändringen i samhället så håller vi på att övergå till ett samhälle där inlärning och adaptionsförmåga blir minst lika viktigt, eller kanske till och med viktigare än kunskap och erfarenhet. Min tro är att på grund av detta, har ungdomar idag mer att tillföra organisationer, företag och samhället i stort än någonsin tidigare i mänsklighetens historia. Samtidigt har vi den högsta ungdomsarbetslösheten i Sverige någonsin – 30% är det uppe i nu.

WTF?

Jag vet att unga kan lösa problem för företag, jag har sett det ske. Jag tror det finns en oförståelse och en rädsla för de olikheter som generationsglappet skapar. Det är idag större skillnad på 90-talister och 80-talister än 80-talister och 70-talister och det går bara fortare och fortare. Problemet är att det finns fortfarande stora delar av samhället som inte vågar ta steget och börja leva med förändring. Vi kan inte längre köra på samma växel och då och då göra en rundsmörjning eller en liten uppgradering för att försöka hinna ikapp. Vi måste lära oss att leva med utgångspunkten att världen är föränderlig.

Till er företagare: Våga släppa in de unga och våga låta dem göra sin grej. De må vara lite jobbiga att ha att göra med, obstinata och ofokuserade som dom är – men de är också er frälsning.

Hmm… Detta är väl stoff för ytterligare 5 blogginlägg och de kommer väl i sinom tid. Men, tills dess:

Ansök till Entreprenörsjakten!

Sista ansökningsdag är nu på fredag den 5 mars!

Med Entreprenöriella Hälsningar

Gustaf

Dela med dig:
  • Print
  • Digg
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Google Bookmarks
  • Twitter
  • StumbleUpon

Det är klart du skall söka!

Skrivet av Gustaf Josefsson (2010-02-20)

Du -- just du, som tycker att du är lite för bra för det här med lekar. Som tycker att Entreprenörsjakten verkar som en ”kul grej”, men kanske inte något som du orkar med, eller har tid med. Detta blogginlägget är riktat till dig.


Varför skall man tävla i Entreprenörsjakten?

  • Nätverk -- Du träffar både deltävlande och företagare som i framtiden kanske blir dina kunder, arbetsgivare, samarbetspartners eller vänner.
  • Kunskap -- Du får testa på nya problem och frågeställningar och uppleva hur det kan se ut inne i ett företag. De uppdrag du förväntas utföra kommer att lära dig väcka din inre kreativa problemlösare.
  • Marknadsföring - Entreprenörsjakten är en möjlighet att marknadsföra dig och det du gör.
  • För att det är förbannat kul!

För ett par veckor sedan öppnade ansökan till Entreprenörsjakten och idag publicerades de första ansökningarna på facebook. Förutom den centrala antagningsprocessen som sker i samarbete med Work Agent så kommer vi att släppa in de ansökningar som får flest fans i respektive region.

Vi behöver fler drivna, kreativa, aggressiva, alerta, intensiva, pratglada, jävlaranammiga och fullkomligt fantastiska 18-25 åringar för att göra en hostile takeover på näringslivet och visa att det dagens yngre generation har mer att tillföra företag, organisationer och samhället än någonsin tidigare i mänsklighetens historia!

Tar du tag i dina idéer? Får du saker att hända? Man måste inte ha slips och kostym och äga ett aktiebolag för att få kalla sig entreprenör. Det är just detta som vi vill visa med Entreprenörsjakten! Kort eller lång, svensk eller utlänning, rik eller fattig -- vi vill ha dig!

Räcker det inte? Detta är vad gänget från förra året säger:

”Entreprenörsjakten var det absolut roligaste jag hitills upplevt, Jag har verkligen lärt mig hur en entreprenör skall vara.” -- Naim Murseli

”Jag tycker det var toppen! Riktigt pressat och tufft, men otroligt lärorikt och riktigt roligt.” -- Linda Falk

”Så fantastiskt bra genomfört att jag kan knappt tro att det är sant” -- Johanna Eriksson

Vi tror att det största hindret för entreprenörskap i Sverige är en inbillad tro att det är svårt. Vi vill visa för dig hur enkelt det kan vara att skapa värde i företag, knyta nya kontakter och skapa din egna karriär. Vi utmanar dig att ge dig in i leken och satsa.

Det är klart du skall söka!

Dela med dig:
  • Print
  • Digg
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Google Bookmarks
  • Twitter
  • StumbleUpon

Superzappare och Gigonomics

Skrivet av Gustaf Josefsson (2010-02-03)

Svenska Dagbladet publicerade idag sin andra del i sin artikelserie om Superzappare, generationen av 80-talister som har många bollar i luften och för vilka gränsen mellan privatliv och jobb har upplösts. Jag  har själv förlorat den gränsen för länge sedan och det är väl kanske därför jag gör vad jag gör.

Vi 80-talister zappar inte bara media, vi zappar också jobb. Många företag står idag inför stora generationsskiftesproblem när många anställda, födda 1945-55 och snart går i pension, och de nya de anställer bara stannar 3 år på jobbet.

En karriär gör man inte längre inom en organisation, det är något man gör som människa. I detta samhället regerar de sociala nätverken. Här spelar personliga relationer roll, inte organisationer eller varumärken.

Jaan Orvet (som vi besökte på 2009 års vinnarresa), talar i boken Noded om en ny typ av organisation, ett nätverk av individer där varje människa är sin egen och drivs av personliga mål istället för en de hos en organisation. Jag tror att detta fenomen kommer att bli vanligare och vanligare. Den digitala generationen kommer att multitaska jobb och projekt, precis som de gör med datorprogram. Tina Brown, chefredaktör på Vanity Fair har myntat ordet ”gigonomics”:

”Det tar tio minuter för många att svara på vad man gör redan idag. Lite konsultande, lite copywriting, lite artikelskrivande, lite vanligt kontorsjobb. Man har inte jobb, man har gigs”

Jag känner igen mig. Själv är jag kanske en extremform av Superzappare (se Entreprenörskapsdamp). Jag har konstant mängder av projekt på gång och jag har sedan länge givit upp gränsen mellan jobb och privatliv. Allt jag gör, gör jag för att jag brinner för det. I vissa fall inser jag när jag ger mig in i ett projekt att jag inte kommer att tjäna pengar, men av mystiska sammanträffanden leder det ändå till nya inkomstkällor. Andra projekt lägger jag hundratals timmar i jakt på ett ständigt avlägset break-even.

Vissa tittar på mitt liv och konstaterar att jag jobbar hela tiden. Andra undrar om jag någonsin jobbar, jag springer ju bara runt och leker hela tiden.

Ibland kan det faktiskt vara mentalt fördelaktigt att själv kunna se på det man gör med båda dessa glasögon. Genom att se mitt arbete som något kul och lekfullt som jag själv valt, så presterar jag bättre och kan undvika att känna mig stressad och nedtyngd. Att nästa dag se på samma verksamhet som ett arbete och ett ansvar kan hjälpa mig att gå upp på morgonen, trots min extrema morgontrötthet. Att kalla en rolig kvällsaktivitet (som kvällens Stora Bloggprisgala) för jobb kan dessutom fungera som en perfekt ursäkt gentemot flickvän, vänner och andra, för att göra något som man bara tycker är kul.

Ikväll jobbar jag med att gå på fest.

MEH,

/ Gustaf

Dela med dig:
  • Print
  • Digg
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Google Bookmarks
  • Twitter
  • StumbleUpon

Socialt Entreprenörskap

Skrivet av Gustaf Josefsson (2010-02-02)

Sara Öhman, entreprenörsstudent och tillika ny projektledare för Entreprenörsjakten Växjö, skrev häromdagen i sin blogg om det fantastiska begreppet ”socialt enterprenörskap”.

Vad betyder egentligen det totalt ihjältuggade ord som kanske borde blivit utnämnt till näringslivspolitikernas och nyföretagarnas favorituttryck 2009 (förutom möjligtvis ”varsel”)? Sara säger mycket bra, och får flera visa ord från bl. a. Christian Rudolf och Sebastian Stjern, så jag tänker inte upprepa vad som står i hennes blogg (läs den istället). Jag skulle istället vilja dela med mig av är en liten anekdot från Entreprenörsjakten.

Det finns två sätt att se på mitt företag:

  1. Entreprenörsjakten uppmuntrar fler unga att starta företag.
  2. Entreprenörsjakten hjälper företag att tänka mer entreprenöriellt.

Nummer ett är bra för Sverige. Nummer två gör att jag tjänar pengar. Det tycker jag verkar som ”socialt entreprenörskap” om något. Jag är övertygad att det finns många idéer därute som både kan rädda världen och generera cash på en gång. Problemet är att de flesta inte tror på detta. Många är så övertygade om att tjäna pengar och rädda världen är sådana radikala motsatser att de helt enkelt inte går att förena. Det intressanta att jag hittar dessa människor både på vänsterkanten (”de som tjänar pengar är onda”) och på högerkanten (”lille gubben, det där tjänar man ju inga pengar på”).

Jag var i höstas på ett företag för att göra min säljpitch för Entreprenörsjakten. Jag förklarade hur vi samlade Sveriges unga entreprenörer och under en dag lät dessa möta företag och lösa problem. Jag berättade om resultatet på Start Communication och om hur vi verkligen kan hjälpa företag med kreativ utveckling. Jag var en säljare och de var min kund… Trodde jag.

Tyvärr hade jag uttryckt mig klumpigt i mina första meningar, eller så hade de fått något intryck av denna webbsidan. Hursomhelst hade jag på en minut blivit indelad i det förrädiska facket ”sponsring” (läs: välgörenhet). Nog för att Entreprenörsjakten kan erbjuda bra exponering och kan lyfta fram varumärken i ett gott ljus, men de pengar som finns i sponsringsfacket är betydligt mindre än de som spenderas på att lösa problem (tjäna pengar).

Som om inte detta var illa nog. I diskussionen frågar kunden hur jag driver projektet. Jag svarar att jag driver det i mitt egna aktiebolag. Svaret blir:

”Jag är ledsen, men vi kan inte gå in och stödja ett vinstdrivande projekt med pengar”.

Det ironiska i var att det uppdrag vi hade pratat om att Entreprenörsjakten kunde lösa var att ta fram en strategi för sociala medier. Vad detta företaget istället gjorde var att gå till en reklambyrå för att få detta uppdrag utfört. Jag lovar att det inte var en ideell organisation. Men, det är klart, dom gjorde inte heller något bra för världen och då är det ju okej att tjäna pengar.

The Pyramid of Capitalism

Nej, nu skall jag gå och fila på min ansökan till Playing For Change. Kanske har dom fattat grejen med socialt entreprenörskap.

Med Socialt Entreprenöriella Hälsningar,

Gustaf

Dela med dig:
  • Print
  • Digg
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Google Bookmarks
  • Twitter
  • StumbleUpon