Jag läste Svenska Dagbladet i Söndags och blev ganska förbannad. I artikeln ”Unga utan jobb påverkas livet ut” beskrivs en mörk framtid för sackars undomar som inte kan få jobb. Arbetslösheten är som bekant extremt hög just hos de unga och under 2010 spås den att gå upp till 20-25 procent bland 15-24-åringar. Studier visar att de som inte får jobb som unga kommer ha svårare att få jobb i framtiden. Men det är inte för en förlorad ungdomsgeneration jag är förbannad.
Vi är inte offer!
Arbetslöshet är fantastiskt!
Amerikanska arbetsmarknadsdepartementet förutspår att dagens genomsnittsstudent kommer att ha haft mellan 10-14 jobb före 38 års ålder. (Källa: Did You Know 2008). Att söka arbete, att vara emellan jobb, att skapa sitt eget arbete är en del av framtiden och dagens unga arbetslösa får lära sig detta ”the hard way”. Dessutom är arbetslöshet en grym anledning att starta eget, särskilt när du kan casha ut a-kassa samtidigt. Jag önskar nästan att jag var ”arbetslös” så att jag kunde få ägna mer tid åt alla mina tusen projekt.
Nu kommer säkert någon att klaga och säga ”alla kan ju inte vara lika drivna som du” och det må vara så. Men det hjälper väl inte att dalta och tycka synd om folk?
Ja, det är _fördjävligt_ att vi har en lagstiftning som gör att duktiga ungdomar inte får jobb till förmån för halvdementa vaxproppar, men det är väl ganska kontraproduktivt att utmåla alla unga arbetslösa som hjälplösa offer som måste räddas (helst av farbror staten).
Jag säger åter igen som Road Trade-killarna: ”Arbete är inget man får – det är något man skaffar sig”.
Med Entreprenöriella Kramar
Gustaf
Ps. Här kommer en helt orelaterad liten present till er alla:
Ds.
håller helt med. däremot är det stört att vi aldrig varit så högutbildade och ändå låter dessa människor sitta på arbetet där deras kompetens inte tas tillvara på. Samma sak med de äldre – låt alla ta del av varandras kunskaper istället och bli lite resurseffektiva så optimerar vi resultatet!
Menar du att osäkerhet och att ha många jobb är eftersträvansvärt? LAS har många problem, framförallt det skydd och stöd den ger arbetsköpare att trycka ner sina anställda. Mer eftersträvansvärt är i mina ögon trygghet och stabilitet, det är inte många procent av befolkningen som har råd att ägna sig åt att förverkliga sig själva. Nej, starkare fack, mindre lagstiftning som hindrar dessa att agera och mer våld mot arbetsköpare skulle skapa ett bättre samhälle i Sverige!
Jag använder här våld i bred bemärkelse, som tex arbetssäljare har gjort i Frankrike är underbart i mina ögon.
Dessutom får man inte jobb, hela den nomenklaturen är missvisande. Arbete säljs för att skapa mervärde, arbetsköpare är inga snälla välgörenhetsidkare som delar ut arbete till tacksamma små arbetare med mössan i handen. Arbetsköpare är mer beroende av arbetare än motsatsen ändå har de större makt, därför behövs alla medel för att jämna ut läget och låta arbetarna ta makten.
Sure, flexibilitet är ju toppen om det sker på arbetstagarnas villkor, inte arbetsköparnas.
Håller med dig. Jag är arbetslös och trodde länge på att det är kört för min del. Men så är det inte, därför det finns lösningar som man själv kan lurka fram, som du säger, för att komma ur det och jag är nog snart ute ur det.
Just det, det är en sak som du har missat med LAS
”av personliga skäl (misskötsel av olika slag). En anställd som missköter sig grovt kan också avskedas enligt 18 § LAS.”
Är halvdementa vaxproppar som de är, så har det nog fått sparken.
Det är fantastiskt vilken helig ko LAS är. Efter detta inlägget fick jag inte mindre än 73 kommentarer på facebook. Alla gällde utspel om lagen om anställningsskydd. Jag vill bara klara upp detta för att alla skall förstå mitt syfte.
Ja, jag tycker att det finns vissa fel i LAS. Det är en lag som skrevs för snart 30 år sen och som inte är anpassad för dagens arbetsmarknad. Resultatet blir att lagen i vissa fall till och med skadar arbetstagares intressen och i väldigt många fall skadar företags intressen på ett sådant sätt att det går ut över arbetstagare.
Nej, jag tycker inte att lag skall skrotoas. Ett starkt arbetsskydd är viktigt och jag vill absolut inte ha samma arbetsmarknadspolitik som i USA, där man kan komma till jobbet en dag och upptäcka att dom bytt lås utan att ge dig den nya nycken.
Vad som är VIKTIGT är att det inte var detta som mitt blogginlägg handlade om. Detta var bara en mening i en längre text som handlade om att göra unga arbetslösa till offer. Vad jag ville få fram var att vi inte bara kan gå och klaga på staten varje gång vi har problem utan ibland ta tag i det själva. Vi svenskar har under de senaste generationerna blivit så överbeskyddat vaggade av våra politiker att vi tror att vi måste springa till dem varje gång vi stöter på problem.
Vad jag ville säga med min text var att LAS är förbannat oviktigt. Man kan lika gärna skylla på dataspel som gjort ungdomen passiv, på daltande föräldrar som gjort sina barn bortskämda eller företag som skeppar jobb utomlands…
…en anledning skulle kunna vara tidningar som skriver artiklar där ungdomar målas ut som hjälplösa offer.
Stora varma kramar,
Gustaf
Beträffande det här med kramar.Jag känner väl igen mig och jag är född före 1960. Nämligen 1949. Jag förstår inte vad dom fått 1960 ifrån. Kanske det gamla vanliga utslaget av att placera oss lite äldre i en grupp för sig.