Svd | Entreprenörsjakten

Inlägg märkta ‘svd’

Superzappare och Gigonomics

Skrivet av Gustaf Josefsson (2010-02-03)

Svenska Dagbladet publicerade idag sin andra del i sin artikelserie om Superzappare, generationen av 80-talister som har många bollar i luften och för vilka gränsen mellan privatliv och jobb har upplösts. Jag har själv förlorat den gränsen för länge sedan och det är väl kanske därför jag gör vad jag gör.

Vi 80-talister zappar inte bara media, vi zappar också jobb. Många företag står idag inför stora generationsskiftesproblem när många anställda, födda 1945-55 och snart går i pension, och de nya de anställer bara stannar 3 år på jobbet.

En karriär gör man inte längre inom en organisation, det är något man gör som människa. I detta samhället regerar de sociala nätverken. Här spelar personliga relationer roll, inte organisationer eller varumärken.

Jaan Orvet (som vi besökte på 2009 års vinnarresa), talar i boken Noded om en ny typ av organisation, ett nätverk av individer där varje människa är sin egen och drivs av personliga mål istället för en de hos en organisation. Jag tror att detta fenomen kommer att bli vanligare och vanligare. Den digitala generationen kommer att multitaska jobb och projekt, precis som de gör med datorprogram. Tina Brown, chefredaktör på Vanity Fair har myntat ordet ”gigonomics”:

”Det tar tio minuter för många att svara på vad man gör redan idag. Lite konsultande, lite copywriting, lite artikelskrivande, lite vanligt kontorsjobb. Man har inte jobb, man har gigs”

Jag känner igen mig. Själv är jag kanske en extremform av Superzappare (se Entreprenörskapsdamp). Jag har konstant mängder av projekt på gång och jag har sedan länge givit upp gränsen mellan jobb och privatliv. Allt jag gör, gör jag för att jag brinner för det. I vissa fall inser jag när jag ger mig in i ett projekt att jag inte kommer att tjäna pengar, men av mystiska sammanträffanden leder det ändå till nya inkomstkällor. Andra projekt lägger jag hundratals timmar i jakt på ett ständigt avlägset break-even.

Vissa tittar på mitt liv och konstaterar att jag jobbar hela tiden. Andra undrar om jag någonsin jobbar, jag springer ju bara runt och leker hela tiden.

Ibland kan det faktiskt vara mentalt fördelaktigt att själv kunna se på det man gör med båda dessa glasögon. Genom att se mitt arbete som något kul och lekfullt som jag själv valt, så presterar jag bättre och kan undvika att känna mig stressad och nedtyngd. Att nästa dag se på samma verksamhet som ett arbete och ett ansvar kan hjälpa mig att gå upp på morgonen, trots min extrema morgontrötthet. Att kalla en rolig kvällsaktivitet (som kvällens Stora Bloggprisgala) för jobb kan dessutom fungera som en perfekt ursäkt gentemot flickvän, vänner och andra, för att göra något som man bara tycker är kul.

Ikväll jobbar jag med att gå på fest.

MEH,

/ Gustaf

Etiketter: blogg, Entreprenörskapsdamp, Minipreneurship, noded, svd
Postat i Entreprenörskap | 3 kommentarer »

Socialt Entreprenörskap

Skrivet av Gustaf Josefsson (2010-02-02)

Sara Öhman, entreprenörsstudent och tillika ny projektledare för Entreprenörsjakten Växjö, skrev häromdagen i sin blogg om det fantastiska begreppet ”socialt enterprenörskap”.

Vad betyder egentligen det totalt ihjältuggade ord som kanske borde blivit utnämnt till näringslivspolitikernas och nyföretagarnas favorituttryck 2009 (förutom möjligtvis ”varsel”)? Sara säger mycket bra, och får flera visa ord från bl. a. Christian Rudolf och Sebastian Stjern, så jag tänker inte upprepa vad som står i hennes blogg (läs den istället). Jag skulle istället vilja dela med mig av är en liten anekdot från Entreprenörsjakten.

Det finns två sätt att se på mitt företag:

Entreprenörsjakten uppmuntrar fler unga att starta företag.
Entreprenörsjakten hjälper företag att tänka mer entreprenöriellt.

Nummer ett är bra för Sverige. Nummer två gör att jag tjänar pengar. Det tycker jag verkar som ”socialt entreprenörskap” om något. Jag är övertygad att det finns många idéer därute som både kan rädda världen och generera cash på en gång. Problemet är att de flesta inte tror på detta. Många är så övertygade om att tjäna pengar och rädda världen är sådana radikala motsatser att de helt enkelt inte går att förena. Det intressanta att jag hittar dessa människor både på vänsterkanten (”de som tjänar pengar är onda”) och på högerkanten (”lille gubben, det där tjänar man ju inga pengar på”).

Jag var i höstas på ett företag för att göra min säljpitch för Entreprenörsjakten. Jag förklarade hur vi samlade Sveriges unga entreprenörer och under en dag lät dessa möta företag och lösa problem. Jag berättade om resultatet på Start Communication och om hur vi verkligen kan hjälpa företag med kreativ utveckling. Jag var en säljare och de var min kund… Trodde jag.

Tyvärr hade jag uttryckt mig klumpigt i mina första meningar, eller så hade de fått något intryck av denna webbsidan. Hursomhelst hade jag på en minut blivit indelad i det förrädiska facket ”sponsring” (läs: välgörenhet). Nog för att Entreprenörsjakten kan erbjuda bra exponering och kan lyfta fram varumärken i ett gott ljus, men de pengar som finns i sponsringsfacket är betydligt mindre än de som spenderas på att lösa problem (tjäna pengar).

Som om inte detta var illa nog. I diskussionen frågar kunden hur jag driver projektet. Jag svarar att jag driver det i mitt egna aktiebolag. Svaret blir:

”Jag är ledsen, men vi kan inte gå in och stödja ett vinstdrivande projekt med pengar”.

Det ironiska i var att det uppdrag vi hade pratat om att Entreprenörsjakten kunde lösa var att ta fram en strategi för sociala medier. Vad detta företaget istället gjorde var att gå till en reklambyrå för att få detta uppdrag utfört. Jag lovar att det inte var en ideell organisation. Men, det är klart, dom gjorde inte heller något bra för världen och då är det ju okej att tjäna pengar.