Idag gästbloggar jag på: 365 saker du kan göra.

Detta är en liten kommentar på ovanstående länk. Apropå titeln så ville jag bara säga ett par ord om vad Entreprenörsjakten verkligen försöker göra.

Jag är personligen övertygade om att med den nya teknologin och den allt snabbare ökande förändringen i samhället så håller vi på att övergå till ett samhälle där inlärning och adaptionsförmåga blir minst lika viktigt, eller kanske till och med viktigare än kunskap och erfarenhet. Min tro är att på grund av detta, har ungdomar idag mer att tillföra organisationer, företag och samhället i stort än någonsin tidigare i mänsklighetens historia. Samtidigt har vi den högsta ungdomsarbetslösheten i Sverige någonsin – 30% är det uppe i nu.

WTF?

Jag vet att unga kan lösa problem för företag, jag har sett det ske. Jag tror det finns en oförståelse och en rädsla för de olikheter som generationsglappet skapar. Det är idag större skillnad på 90-talister och 80-talister än 80-talister och 70-talister och det går bara fortare och fortare. Problemet är att det finns fortfarande stora delar av samhället som inte vågar ta steget och börja leva med förändring. Vi kan inte längre köra på samma växel och då och då göra en rundsmörjning eller en liten uppgradering för att försöka hinna ikapp. Vi måste lära oss att leva med utgångspunkten att världen är föränderlig.

Till er företagare: Våga släppa in de unga och våga låta dem göra sin grej. De må vara lite jobbiga att ha att göra med, obstinata och ofokuserade som dom är – men de är också er frälsning.

Hmm… Detta är väl stoff för ytterligare 5 blogginlägg och de kommer väl i sinom tid. Men, tills dess:

Ansök till Entreprenörsjakten!

Sista ansökningsdag är nu på fredag den 5 mars!

Med Entreprenöriella Hälsningar

Gustaf

Du -- just du, som tycker att du är lite för bra för det här med lekar. Som tycker att Entreprenörsjakten verkar som en ”kul grej”, men kanske inte något som du orkar med, eller har tid med. Detta blogginlägget är riktat till dig.

Varför skall man tävla i Entreprenörsjakten?

• Nätverk -- Du träffar både deltävlande och företagare som i framtiden kanske blir dina kunder, arbetsgivare, samarbetspartners eller vänner.
• Kunskap -- Du får testa på nya problem och frågeställningar och uppleva hur det kan se ut inne i ett företag. De uppdrag du förväntas utföra kommer att lära dig väcka din inre kreativa problemlösare.
• Marknadsföring - Entreprenörsjakten är en möjlighet att marknadsföra dig och det du gör.
• För att det är förbannat kul!

För ett par veckor sedan öppnade ansökan till Entreprenörsjakten och idag publicerades de första ansökningarna på facebook. Förutom den centrala antagningsprocessen som sker i samarbete med Work Agent så kommer vi att släppa in de ansökningar som får flest fans i respektive region.

Vi behöver fler drivna, kreativa, aggressiva, alerta, intensiva, pratglada, jävlaranammiga och fullkomligt fantastiska 18-25 åringar för att göra en hostile takeover på näringslivet och visa att det dagens yngre generation har mer att tillföra företag, organisationer och samhället än någonsin tidigare i mänsklighetens historia!

Tar du tag i dina idéer? Får du saker att hända? Man måste inte ha slips och kostym och äga ett aktiebolag för att få kalla sig entreprenör. Det är just detta som vi vill visa med Entreprenörsjakten! Kort eller lång, svensk eller utlänning, rik eller fattig -- vi vill ha dig!

Räcker det inte? Detta är vad gänget från förra året säger:

”Entreprenörsjakten var det absolut roligaste jag hitills upplevt, Jag har verkligen lärt mig hur en entreprenör skall vara.” -- Naim Murseli

”Jag tycker det var toppen! Riktigt pressat och tufft, men otroligt lärorikt och riktigt roligt.” -- Linda Falk

”Så fantastiskt bra genomfört att jag kan knappt tro att det är sant” -- Johanna Eriksson

Vi tror att det största hindret för entreprenörskap i Sverige är en inbillad tro att det är svårt. Vi vill visa för dig hur enkelt det kan vara att skapa värde i företag, knyta nya kontakter och skapa din egna karriär. Vi utmanar dig att ge dig in i leken och satsa.

Det är klart du skall söka!

Vi 80-talister zappar inte bara media, vi zappar också jobb. Många företag står idag inför stora generationsskiftesproblem när många anställda, födda 1945-55 och snart går i pension, och de nya de anställer bara stannar 3 år på jobbet.

En karriär gör man inte längre inom en organisation, det är något man gör som människa. I detta samhället regerar de sociala nätverken. Här spelar personliga relationer roll, inte organisationer eller varumärken.

Jaan Orvet (som vi besökte på 2009 års vinnarresa), talar i boken Noded om en ny typ av organisation, ett nätverk av individer där varje människa är sin egen och drivs av personliga mål istället för en de hos en organisation. Jag tror att detta fenomen kommer att bli vanligare och vanligare. Den digitala generationen kommer att multitaska jobb och projekt, precis som de gör med datorprogram. Tina Brown, chefredaktör på Vanity Fair har myntat ordet ”gigonomics”:

”Det tar tio minuter för många att svara på vad man gör redan idag. Lite konsultande, lite copywriting, lite artikelskrivande, lite vanligt kontorsjobb. Man har inte jobb, man har gigs”

Jag känner igen mig. Själv är jag kanske en extremform av Superzappare (se Entreprenörskapsdamp). Jag har konstant mängder av projekt på gång och jag har sedan länge givit upp gränsen mellan jobb och privatliv. Allt jag gör, gör jag för att jag brinner för det. I vissa fall inser jag när jag ger mig in i ett projekt att jag inte kommer att tjäna pengar, men av mystiska sammanträffanden leder det ändå till nya inkomstkällor. Andra projekt lägger jag hundratals timmar i jakt på ett ständigt avlägset break-even.

Vissa tittar på mitt liv och konstaterar att jag jobbar hela tiden. Andra undrar om jag någonsin jobbar, jag springer ju bara runt och leker hela tiden.

Ibland kan det faktiskt vara mentalt fördelaktigt att själv kunna se på det man gör med båda dessa glasögon. Genom att se mitt arbete som något kul och lekfullt som jag själv valt, så presterar jag bättre och kan undvika att känna mig stressad och nedtyngd. Att nästa dag se på samma verksamhet som ett arbete och ett ansvar kan hjälpa mig att gå upp på morgonen, trots min extrema morgontrötthet. Att kalla en rolig kvällsaktivitet (som kvällens Stora Bloggprisgala) för jobb kan dessutom fungera som en perfekt ursäkt gentemot flickvän, vänner och andra, för att göra något som man bara tycker är kul.

Ikväll jobbar jag med att gå på fest.

MEH,

/ Gustaf

Vad betyder egentligen det totalt ihjältuggade ord som kanske borde blivit utnämnt till näringslivspolitikernas och nyföretagarnas favorituttryck 2009 (förutom möjligtvis ”varsel”)? Sara säger mycket bra, och får flera visa ord från bl. a. Christian Rudolf och Sebastian Stjern, så jag tänker inte upprepa vad som står i hennes blogg (läs den istället). Jag skulle istället vilja dela med mig av är en liten anekdot från Entreprenörsjakten.

Det finns två sätt att se på mitt företag:

1. Entreprenörsjakten uppmuntrar fler unga att starta företag.
2. Entreprenörsjakten hjälper företag att tänka mer entreprenöriellt.

Nummer ett är bra för Sverige. Nummer två gör att jag tjänar pengar. Det tycker jag verkar som ”socialt entreprenörskap” om något. Jag är övertygad att det finns många idéer därute som både kan rädda världen och generera cash på en gång. Problemet är att de flesta inte tror på detta. Många är så övertygade om att tjäna pengar och rädda världen är sådana radikala motsatser att de helt enkelt inte går att förena. Det intressanta att jag hittar dessa människor både på vänsterkanten (”de som tjänar pengar är onda”) och på högerkanten (”lille gubben, det där tjänar man ju inga pengar på”).

Jag var i höstas på ett företag för att göra min säljpitch för Entreprenörsjakten. Jag förklarade hur vi samlade Sveriges unga entreprenörer och under en dag lät dessa möta företag och lösa problem. Jag berättade om resultatet på Start Communication och om hur vi verkligen kan hjälpa företag med kreativ utveckling. Jag var en säljare och de var min kund… Trodde jag.

Tyvärr hade jag uttryckt mig klumpigt i mina första meningar, eller så hade de fått något intryck av denna webbsidan. Hursomhelst hade jag på en minut blivit indelad i det förrädiska facket ”sponsring” (läs: välgörenhet). Nog för att Entreprenörsjakten kan erbjuda bra exponering och kan lyfta fram varumärken i ett gott ljus, men de pengar som finns i sponsringsfacket är betydligt mindre än de som spenderas på att lösa problem (tjäna pengar).

Som om inte detta var illa nog. I diskussionen frågar kunden hur jag driver projektet. Jag svarar att jag driver det i mitt egna aktiebolag. Svaret blir:

”Jag är ledsen, men vi kan inte gå in och stödja ett vinstdrivande projekt med pengar”.

Det ironiska i var att det uppdrag vi hade pratat om att Entreprenörsjakten kunde lösa var att ta fram en strategi för sociala medier. Vad detta företaget istället gjorde var att gå till en reklambyrå för att få detta uppdrag utfört. Jag lovar att det inte var en ideell organisation. Men, det är klart, dom gjorde inte heller något bra för världen och då är det ju okej att tjäna pengar.

Nej, nu skall jag gå och fila på min ansökan till Playing For Change. Kanske har dom fattat grejen med socialt entreprenörskap.

Med Socialt Entreprenöriella Hälsningar,

Gustaf

Jag tänkte använda min lilla lucka i denna julkalender för att berätta om varför jag väljer att leva ett entreprenöriellt liv – eller kanske snarare: varför jag inte klarar av ha ett vanligt jobb. Mitt problem är att jag så lätt blir distraherad av fjärilar.

Jag vill börja med att ge en liten ”disclaimer”: Jag faktiskt inte är en särskilt bra entreprenör. Man talar ofta om den där drivkraften, det ihärdiga strävandet efter mållinjen, om hur entreprenören tar sig igenom alla motgångar och lägger ned liv och själ för att kämpa för sin dröm. Själv är jag lat, jag genomför bara en minimal procent av det jag planerar. Det jag genomför blir ofta hafsigt gjort, alltid färdigt i sista minuten och aldrig vettigt uppföljt. Jag orkar inte tänka långsiktigt och jag byter riktning så fort det börjar ta emot.

Under mina 4,5 år på universitetet läste jag motsvarande 6 år av poäng inom kognitionsvetenskap, retorik, kemi, juridik, biomedicin, ekonomi och psykologi. Förutom min sista termin så pluggade jag aldrig för en examen – jag läste det som var kul och det som jag ville lära mig. Idag vet jag hur aktionspotentialen via LTP stärker synapser och vad som händer när man säljer ”tvem ett”. Jag kan beräkna kassaflöden och använda Laplace-transformering för signalanalys. Vad det skall av bra för har jag ingen aning om, men jag tror (hoppas?) att bredden av kunskap har hjälpt mig att öppna min hjärna för nya tankar.

Just nu jobbar jag, förutom med mitt huvudprojekt Entreprenörjakten, också med den fria idébanken Idépedia, jag utvecklar dataspel för facebook, jag försöker få ordning på leksaksproduktion i Polen, jobbar extra som social mediekonsult och reklamkreatör, jag föreläser om entreprenörskapstrender och håller workshops i kreativitet. Utöver detta så har jag ytterligare ett par framtidsprojekt som jag lägger som jag inte har på. Mitt problem är entreprenörskapsdamp, jag hinner helt enkelt inte ta tag i en idé förrän nästa kommer flygande förbi och tar all uppmärksamhet.

Faktum är att jag är så lättdistraherad att jag har svårt att prata med folk om det står en TV på i bakgrunden. Jag till och med har svårt att sitta i en park en vårdag med mina vänner och föra sammanhängande konversationer. Det räcker att en liten färgglad fjäril kommer flygande förbi, så kan jag komma av mig mitt i en mening. Är det mina föräldrars fel som lät mig spela datorspel som barn och lät mig bli en del av instant gratification-generationen? Är det medias fel som bombat mig med för många intryck och för många att punkter på att-göra-innan-du-dör-listan? Är skolans fel? Samhällets? Politikernas?

För mig är inte det entreprenöriella livet ett val, det är en konsekvens av mitt ständiga fjärilsjagande. Visst kan man tycka att det är något fel på mig, kalla mig dampunge och ge mig medicin. Men, jag tror att det finns många därute som mig, och jag tror att vi, den kreativa koncentrationsvårighetsgenerationen kommer ha en central plats i framtidens samhälle. Vi behöver bara inse våra svagheter och våga ta hjälp av andra för att stötta oss. Att Entreprenörsjakten existerar idag beror inte på mig, utan på de fantastiska människor som jobbar och har jobbat tillammans med mig. Det är tack vare dem som saker blir gjorda, de är de som varje dag inspirerar mig att fortsätta när det är tungt. Det är tack vare mina löften till dem som jag håller mina löften till mig själv.

Om jag bara får ge några få råd till de där ute som är som mig:

• Våga släppa taget om dina idéer.
• Våga lita på dina vänner och arbetskamraters förmåga.
• Hitta en plats, person eller sammanhang som kan ta ned dig på jorden och få din hjärna att slappna av. Man kan inte jaga fjärilar hela tiden.

Med Entreprenöriella Hälsningar,

Gustaf Josefsson

Ps. En liten bonus till er som läser detta på min egen sajt:

När jag i våras var ute och jagade uppdrag för Entreprenörsjakten 2009 så var jag fast besluten om att få till en reklambyrå som kund. Marknadsföring är trots allt en central del i entreprenörskapet och dessutom kan man göra mycket kreativt och kul runt en sådan uppgift.

Efter ett antal med olika byråer stod det klart att flera ville ”hjälpa till” med ett tävlingsmoment, men jag hade svårt att hitta en byrå som värderade deltagandet i Entreprenörsjakten tillräckligt högt för att betala för det. Det är helt enkelt svårt att sälja kreativa konsulttjänster från ”entreprenörskids” till företag vars expertis är just kreativitet.

En byrå som redan från början hade varit väldigt framåt och intresserade av att vara med var Start Communication. När det stod klart för mig att jag nog inte skulle lyckas få någon byrå att betala för sig, så valde att gå till dem först, för att erbjuda dem att kostnadsfritt deltaga i Entreprenörsjakten. Tävlingsmomentet blev att utforma en marknadsstrategi för ”Reningsborg Hjälpande Händer”, ett av byråns pro bonoprojekt, eftersom det kanske var lite för stor risk att våga ta de tävlande till en större, betalande kund.

Tävlingsmomentet blev till sist otroligt lyckat och fick högt betyg av både deltagare, jury, och personalen på Start.

Idag är jag ofantligt stolt att kunna presentera Start Communication som kund till Entreprenörsjakten Göteborg 2010. Vad jag är extra glad över att säga är att de denna gången inte bara betalar för sig (!), utan kommer att låta deltagarna arbeta med ett skarpt case för en av deras största kunder.

Snacka om gott betyg!

Jag skulle vilja tacka Er fantastiska deltagare. Inte hade jag kunnat drömma om att ni skulle ha så stort genomslag.

You rock my world!

Med Entreprenöriella Hälsningar,

Gustaf

Ps. Entreprenörsjakten letar fler kunder som är intresserade av Sveriges mest energifyllda kreativa konsulter. Göteborg, Stockholm, Uppsala, Örebro, Eskilstuna, Växjö, Borås, Halmstad är städer vi jobbar på just nu. Hör av dig!

(Tack igen till Anna Sigvardsson som tagit bilderna.)

Idéer är värdelösa!

Det här kommer ifrån killen som har skrivit ”Idéer är min värld” i sin facebookpresentation och som varit med och slagit världsrekord i idéskapande. Jag har skrivit om det förr, men för all del, lyssna inte på mig. Lyssna på Christian Rudolf som häromdagen tog upp ämnet i sin blogg.

”En affärside saknar värde för att:

1. Värdekedjor kan vara väldigt komplexa och det kan krävas mycket anpassning för att passa in. Din affärside säger inget om detta
2. En affärside är oftast inte heller kunddriven. Den bygger ofta på vad man tror funkar. Det hindrar dig också att se marknaden för vad den är utan du ser den för vad du vill att den skall vara
3. En affärside saknar värde för att det är bara genomförande som räknas. Vad är värdet av en affärside när det tar 10000 av ditt liv för att genomföra den?”

Varför spelar detta någon roll då? Om idéer nu är så värdelösa då kan ju jag och min fantastiska affärsidé jag precis kläckt gå och dra något gammalt över oss.

- Tvärt om! Tycker du att din idé är fantastisk och har du drivet och viljan att genomföra den så är det precis det du skall göra! Om du verkligen brinner för din idé så har du alla förutsättningar för att göra den till verklighet. Se också till att dela med dig av din idé (på Idépedia till exempel). Genom att arbeta med idéer tillsammans med andra så utvecklar du inte bara din idé, utan framför allt din förmåga att komma på, arbeta med och utveckla nya idéer. En idé instängd i en skokartong kan, precis som ett frö, aldrig gro.

Om du däremot sitter hemma på kammaren och känner att du kanske inte har nån idé, du vet inte så mycket om det här med Twitter, iPhoneapplikationer och modebloggar: Vänd blicken inåt och försök se vad du är bra på. Gå sen ut, titta på världen runtom dig, inspireras av andra och fråga verkliga människor hur du kan hjälpa dem i sina liv, i sina arbeten genom att göra vad just du är bra på.

Eller som min vän, entreprenörsgurun Klas Brynte nån gång sa till mig:

”Find out what you love doing, then find someone to pay for you to do it”

Det är det som är värt nåt.

Med Ständigt Lika Entreprenöriella Hälsningar (MSLEH?)

/ Gustaf

Idag var det dags att ta tag i en ansökan till Länstyrelsen i Västmanland. Mälardalen har vart en väldigt alert region och visat stort intresse för att stödja Entreprenörsjakten, vilket vi givetvis tycker är väldigt roligt. Det jag kommer till nu är absolut inte deras fel.

När  jag går in på Länstyrelsens webbsida för att få tag på blanketten blir jag istället länkad till Tillväxtverkets nya och fantastiskt högteknologiska webbansökningsystem. Jag får där möjligheten att registrera ett konto för min organisation och får ett SMS skickat till mig för att verifiera min identitet. När jag skall skriva in koden tar det stopp – man måste ha Microsoft Active X för att fortsätta.

Jag kunde inte låta bli att slå en signal till supportnummret och får det härligt upplysta svaret att det är ”så dyrt att stödja olika plattformar” och att ”detta är nästa steg”.

• För det första: Det är inte dyrare att bygga för alla än att bygga bara för windowsanvändare. Detta är en ursäkt som ofta används, men idag finns det gott om standarder som vilken kompetent webbfirma som helst kan följa. Okej, det är inte 100%, men det är fasen så mycket bättre än att välja ett system som bara fungerar och alltid bara kommer att fungera i Windows (och dessutom har licensavgifter).
• För det andra: Att bygga något enbart  för Windows är inte första steget för att bygga något som funkar för alla. Det är samma sak som att säga att första steget för att göra en byggnad handikapp tillgänglig är att bygga en trappa (jag jämför inte att ha Mac med att vara handikappad, btw). Interoperabilitet är något man har med från början.
• För det tredje, statligt sanktionerade privata monopol är inte någonting vi ska hålla på med i Sverige. Att tvinga alla användare att köpa en viss kommersiell produkt för att få tillgång till material eller tjänster som borde vara en medborgerliga rättigheter är odemokratiskt och på gränsen till korrupt.

Lägg till detta att Tillväxtverkets nya logga är gjord i Microsoft WordArt:

Man får väl ändå erkänna att det är företagsamt av webbleverantören att bygga en plattform som inte stödjer annat än windows och sen hävda att det kostar mer pengar för att bygga ytterligare en för att stödja Mac (är dom duktiga kan dom nog dessutom kränga in en helt ny varje gång Microsoft släpper nytt system).

Som tur är finns det gott om trevliga människor både på Länsstyrelsen och Tillväxtverket som är villiga att hjälpa till. Det är inte deras fel att upphandlingssystemet inte alltid funkar. Däremot är det snart dags att Riksdagen får lite råg i ryggen och utformar statliga riktlinjer för användandet av öppna standarder, något som länder som Brazilien och Nederländerna har haft i åratal.

Med Entreprenöriella Hälsningar,

Gustaf

Sitter på Torsdag kväll och tar en öl med mina två vänner Jesper & Jesper och får höra talas om Goodmorning 2019 – Stockholm School of Entrepreneurships 10-års jubileum. 30 minuter senare har vi lyckats fixa VIP-inbjudan till mig och nu sitter jag här på Grand Hotell med 600 pers och kollar på Stefan Persson som snackar korta arbetsdagar och boktips.

Morgonsessionen innehöll inspirerande tal av Kjell A Nordström, som predikade storföretagens död, kallade landsbygden för ”ekonomsik skityta” och poängterade att Lehman Sisters troligtvis inte hade gått samma väg som bröderna. Den följande gubb-panelen fick twittertaggen #gm2019 att gå varm av feministiska protester när man drog sköna underbältetskämt om att man borde haft mer kvinnor på scen (dom kunde inte bara fixat det istället?).

När Maud Olofsson inte dök upp för sin debattpanel tog den gött kaxiga moderatorn Magnus Lindkvist hennes plats och talade i hennes ställe: ”To help entrepreneurship we need to create more incentives and remove bureaucracy. I remember in 1948 when [insert some entrepreneur] was very successful…” Det var synd att man inte fick se dem båda på scenen samtidigt.

Ett par godbitar:

1. Jonas Hombert föreslog att alla högstadieelever går obligatorisk entreprenörskapsutbildning. Briljant!
2. Ted Valentin tyckte att man skulle ha som mål att aldrig skaffa ett jobb.
3. Stefan Persson: ”Det ska vara lite bråk, det ska vara lite motsrtånd. ut av det kommer ofta något ganska bra”
4. Sara Öhrvall lyfte fram en undersökning som visar att många framgångsrika entreprenöriella team har likadana t-shirt.
5. Magnus Lindkvist: ”We have no idea how the world will look like in 2019 … I’ll see you in the future, when we are all cats”.

Hamnade i ett lunchsnack med Kjell och kom in på en intressant diskussion om entreprenöskap och sex-appeal. Kjell påpekade att den dag som entreprenörskap ökar attraktionen hos det motsatta könet så kommer varenda ungdom vilja starta företag när de växer. Oavsett vilken krog Zlatan dundrar in på så får han bästa bordet och all uppmärksamhet av brudarna. Jag vet inte säkert, men jag tror inte att jämnåriga entreprenörer som Andreas Ehn eller Ted Valentin (eller äldre som Niklas Zennström för den delen), blir behandlade på samma sätt.

När det kommer till sex så är fortfarande fotboll > entreprenörskap.

Draknästet, the Apprentice och Entreprenörsjakten har börjat arbetet, men vi måste alla hjälpas åt för att skapa fler entreprenöriella sexsymboler!

Här är mitt bidrag:

Med entreprenöriellt sexiga hälsningar,

Gustaf

Ps. Credd till Björn Falkevik som fixade internet till oss fattiga bloggare. Liten miss av SSES att inte fixa wifi?

Nej, Guinness Book of Records godkände inte vårt försök. Dom tyckte inte att en idé var tillräckligt ”kvantifierbart”. Nåja, det får stå för dom. Vi kommer i alla fall att under 3,65 timmar (3h 39m) att försöka generera 365 idéer (det är en var 40:e sekund) från kl. 12.30 till 16.09. Till vår hjälp har vi också idéfacilitatörerna David Stiernholm och Katja Avenstam, samt 21 st duktiga idésprutor av alla åldrar och bakgrund. Själv släpar jag också med mig diverse spelkort, tärningar, högar med små inspirationslappar, samt ett 30-tal gula och blå ballonger.

Målet med Idépedia är att skapa en fri databas för affärsidéer, en wiki där vem som helst kan gå in och lägga upp sina idéer, läsa andras, hjälpa till att förbättra andra idéer och när som helst ta en idé och sätta den i verket!

Ni som inte läst min blogg tidigare tänker givetvis: ”Men? Vaddå? Då kommer ju nån sno min ide!”

Ni som har läst min blogg tidigare vet förståss precis vart jag vill komma: Nej! Entreprenörskap handlar inte om idéer, det handlar om människor!

Givetvis kan ni följa vårt fantastiska världsrekordförsök, precis här nedanför via Bambuser. Jag kommer direktända till och från under hela dagen, så kom gärna in och chatta med oss, ge oss feedback eller hjälp oss att ta fram idéer!

Vi ses!

MEH

Gustaf