Etikettarkiv: Chicago

Chicago!

Postat av
Svara

Nu är jag tillbaka på jobbet efter en vecka i Chicago. Hade givetvis planer på att blogga därifrån, men det gick ju sådär. Varför fortsätter man inbilla sig att man ska kunna jobba på semester trots att man vet att man aldrig lyckas? Det är precis som när man pluggade och tog med sig den där boken på alpresan, mest för att inte ha så dåligt samvete att man skippade skolan i en vecka.

Chicago var svinkallt som vanligt. Jag kan inte fatta att jag fick för mig att ordna CEQ i Februari, det var väl ändå en förbannat dålig idé. Mitten på Maj känns pålitligare, trots att det är i Göteborg. Hade många snack med gamla medarbetare och deltagare. Projektet lever ju än idag, och kommer gå av stapeln 17 Apri, men har på grund av rättighetsproblem fått byta namn till "Chicago Innovation Chase ". Det har utvecklats, men är i stort sett samma sak som studentprojektet jag skapade för två år sen. I Göteborg blir det en del förändringar…

I Chicago hade varje lag utsett en lagledare som, istället för att springa runt på stan, fick stanna i ett "command center", som vi hade byggt. Där hade de tillgång till internet och telefon så att de kunde styra sitt lag runt om i stan. Vårt "command center" funkade faktiskt riktigt bra, men jag tyckte själv lite synd om stackarna som fick sitta där och missade allt kul, även om de själva var väldigt nöjda. Den här gången ska vi istället låta hela laget dra ut på stan.

Vi hade Motorola som huvudsponsor till evenemanget och därför lät vi temat för hela tävlingen vara design av mobiltelefoner. Under dagen skulle ledaren författa ett designdokument, laget fick presentera sin telefon för en panel med investerare, de fick bygga en prototyp och filma en reklamfilm. I Göteborg kommer vi inte ha ett centralt tema utan istället en rad skilda tävlingsmoment med var sina "case". Lite spretigare, men det ger oss också möjlighet att se entreprenörskapet ur ett större perspektiv.

I likhet med Chicago kommer vi att starta jakten på en skola, i detta fallet Handelshögskolan i Göteborg. Det är skönt att vara i Sverige och ha invigning. I USA fungerar det nämligen såhär: En viktig gubbe går upp på scen, pratar i 5 minuter om hur bra han är och hur mycket han har bidragit till evenemanget. Sedan presenterar han nästa talare och talar i 5 minuter om hur bra denne är. Talare nr två kommer upp på scen, pratar 5 minuter om hur bra föregående talare var, 5 minuter om hur bra han själv är och ägnar 5 minuter åt att introducera nästa viktiga gubbe (nån sponsor eller nåt) och berätta hur bra han är. Detta fortsätter sedan med 5 gubbar till i en process som tar mellan 40-60 minuter. Så fungerar samtliga, utan undantag, ideella evenemang i USA. (Inte för att jag har fördomar eller så).

Vad som kanske är den viktigaste skillnaden är att I Chicago hade en minimal budget, bara 2 månaders planering, en flummig rekryteringsprocess och en minst sagt vilsen projektledare. Allt detta är nu åtgärdat – nu är det fullt ös som gäller.

Entreprenörsjaktsteamet har nu formats. Sen 5 veckor tillbaka har projektet fått hjälp av min eminenta Idéfestivalskollega Ulrika Sohtell (som annars driver Garden in a Box), och i denna veckan fick vi förstärkning av två spelutvecklare, Johan Cardell och Kim Sahlström som skall hjälpa till att göra Entreprenörsjakten till den fetaste jäkla tävlingsupplevelsen som man kan tänka sig. Dessutom har jag kontakt med tv-produktionsbolag för att (peppa, peppa) förhoppningsvis ta jakten ett steg längre ;)

Det var ett uppehåll i bloggen ett tag, jag vet, med det ska det bli bättring med.

Förresten: missa inte att söka till Entreprenörsjakten!

Entreprenöriella hälsningar,

Gustaf

Ibland är det bra att inte hålla käft!

Postat av
Svara

I Oktober 2006 stod IIT som värd för "Innovate Now!", ett möte med 450 regionala ledare som arrangerades av Chicagos Handelskammare. Temat var innovation och entreprenörskap och hur Chicagoregionen skulle kunna konkurrera i framtiden. USAs Energiminister var där, Chicagos borgmästare, VD för Motorola och hela mellanvästerns samlade gubbelit. Jag jobbade ju på skolans entreprenörskapsprogram och lyckats smita med. Trevligt!

Dagens keynote gavs av Carl Schramm , president på the Kauffman Foundation. Han pratade om hur hela företagarklimatet höll på att ändras och om att entreprenöriellt tänkande var nödvändigt för överlevnad. Gång på gång nämnde han Google och YouTube (detta var bara en knapp månad innan Google köpte YouTube för 1,65 miljarder dollar). Han använde uttrycket "these kids" för att benämna den nya generationens entreprenörer som bara gör saker och förändrar värden på egen hand. Om man inte hänger med så kommer ” these kids" och tar över.

Även om jag håller med i det han säger och hela salen hyllade hans tal, så var det nåt som kändes lite konstigt… Av 450 personer i salen var jag en av 5 som var under 30 och kanske en av 25 som var under 40. En stor del av de som var där var 50+/60+. Hur kan man stå och predika om vikten av att ta vara på talangerna hos "these kids" och så var inte en enda av dom där? På entreprenörsträffar i Göteborg , Stockholm, Boston och San Fransisco är åldersfördelningen nästan motsatt. Varför detta gubbvälde här?

När frågestunden kom tog jag chansen och ställde frågan: Varför är jag en av 5 under 30 här? Är detta något som är karakteristiskt för Chicagomentaliteten? Min fråga var hyffsat väl ställd, men den hade inte varit någonting utan svaret: (fritt från minnet) "Det är vi som måste ta besluten så att vi kan överleva detta nya företagarklimatet. Än så länge är det är vi som styr, din generation har inte riktigt har kunskapen att ta över än."

Istället för att hålla med om att det borde vara fler unga på plats så försvarade han det?? Han försökte lämna över till nästa frågeställare, men utan att tänka avbröt jag och sa "I’m sorry, but you didn’t answer my question: Is this kind of backward mentality specific for Chicago?" Det blev tyst.

"I think I answered your question well enough." Det gick ett sus igenom publiken. Jag var överkörd – totalt omyndigförklarad  inför 450 pers. Jag fattade ingenting, utan gick bara och satte mig. En dam bakom mig klappade mig på axeln och tyckte jag hade vart duktig.

Det var inte förrän jag kom ut som jag förstod vad som hade hänt. Det var ju inte jag som gjort bort mig, det bildades ju fan en kö för att komma fram till mig för att hälsa och gratulera mig. En timme senare hade jag skakat hand med säkert 50 pers och hade från en dag till en annan byggt ett nätverk som spände över hela Chicago, ett nätverk jag fick mycket nytta av senare.

Ibland är det bra att inte hålla käft!

Med entreprenöriella hälsningar,

Gustaf

Hur det hela startade, del 2

Postat av
Svara

Läs del 1.

Då var det dags att dra igång. Det första steget var att presentera idén för David Pistrui, min mentor och chef på entreprenörsprogrammet, mannen som övertalade mig att stanna i Chicago och skaffa en "utblidning" istället för att åka hem efter mitt första utbytesår. Det är mycket Davids förtjänst att Entreprenörsjakten ens existerar han stöttade idén från början och lät mig min arbetstid på entreprenörsprogrammet till att utveckla evenemanget.

Det stod ganska tidigt klart att vi inte skulle få ihop tillräckligt med deltagare från bara IIT. Jag tänkte väl en 8-10 lag med 5 studenter i varje lag och vi hade tur om vi kunde få ihop 10 pers inom IEA. Eftersom IEA också var skolans representant för "The Collegiate Entrepreneurs’ Organization" (CEO), ett nätverk med över 1600 collegeentreprenörer över hela USA, så gick jag ut till mina kontakter där. Jeramey på MSoE, Liana på DePaul och Jeff från UIC tog på sig ansvaret för att dra ihop två lag var från sina skolor (mer om det en annan gång).

Som så ofta var det första problemet att få in pengar för att kunna genomföra evenemanget och dessutom få lite prispengar att dela ut. David var skolans "Chair of Entrepreneurship" för The Coleman Foundation, en stiftelse som donerar pengar till bland annat ungt entreprenörskap och som hade lagt grundplåten för entreprenörskapsutbildningen på IIT. Tack vare David gick de snabbt med på att gå in med ungefär hälften av vad vi behövde, men de ville inte vara ensamma finansiärer. Lösningen visade sig slå två flugor i en smäll.

Jag hade allvarliga problem att få struktur på alla mina idéer. Det var ju så mycket man kunde göra och så många olika sätt det gick att göra på. Jag ville ha med en "elevator pitch" (kort säljpresentation), jag ville bygga prototyper och filma reklamfilm. Men, vad vad det man skulle presentera? Vad skulle vara själva grejen? Det visade sig att vicerektorn på handelsprogrammet var före detta vice VD på Motorola och hade bra kontakter i ledningen där. Om jag kunde få till ett samarbete med Motorola kunde man låta hela tävlingen handla om att ta fram en mobiltelefon. Detta kunde bli min röda tråd! Det fanns ett uppenbart värde för Motorola: de får chansen träffa skarpa entreprenöriella studenter, får nya kreativa idéer runt framtida produkter, och kan dessutom få bra PR för att ha varit värd för ett väldigt annorlunda event.

Julen 2007 satt jag i Funäsdalen i svenska fjällen (där jag för övrigt sitter och skriver detta) och skrev ihop mitt livs första sponsringsförslag: för att be Motorola om 5 000 dollar för att stå som värd för "The Chicago Entrepreneurial Quest". Efter att ha spenderat jullovet med hållna tummar damp pengarna bara in. Jag önskar verkligen att fler sponsoravtal var så här lätta ;)

I nästa avsnitt: Hur jag bråkar med Chicagos gubbelit…

Med entreprenöriella hälsningar,

Gustaf

Hur det hela startade…

Postat av
Svara

Jag tänkte det var dags att berätta bakgrunden till hela den här galenskapen. Det är ganska ofta jag får frågan vad jag fått idén till Entreprenörsjakten från, så det kanske är lika bra att man sätter det i pränt. Det är faktiskt så att Entreprenörsjakten, eller en föregångare till den, har arrangerats hela tre gånger tidigare. Först som "Chicago Entrepreneurial Quest", i Februari 2007, då jag skapade och drev projektet. Efter att jag sedan flyttat hem till Sverige fick idén eget liv och arrangerades sedan som "Chicago Innovation Chase" och "Milwaukee Innovation Chase", våren 2008.

Så, låt oss börja från början…

Under min tid på Illinois Insitute of Technology i Chicago arbetade jag på skolans entreprenörskapsprogram och drev även skolans studentorganisation för entreprenörer: IEA, "IIT Entrepreneurship Academy". På en ganska fyrkantig ingenjörsskola var det inte det lättaste att försöka få folk att engagera sig i den enda organisation på skolan som förespråkade att man inte skulle skaffa sig ett jobb. När vi hade möten kom hälften bara dit för att det fanns gratis pizza och gick efter halva tiden. Vi hade i alla fall en bra finansiering genom The Coleman Foundation, som finansierade stora delar av skolans entreprenröskapssatsning. Trots detta var allt ganska tungrott.

Det var hösten 2006 och vi behövde hitta på något nytt. Jag och min kompis Adam Berg, som också var involverad i IEA och som senare tog över som ordförande när jag lämnade, satt och spånade. Adam nämnde hur NYU hade gjort ett fullskaligt Pacman, där man använde sig av mobiltelefoner med GPS (Pac Manhattan). En person agerade Pacman och de andra fick spela spökan. Allt var inpluggat i ett mobilspel, så när deltagarna sprang runt på Manhattans gator så flyttade sig också figurerna på mobilen. Vi gillade båda grundidén – att använda centrala Chicago som en gigantisk spelplan!

Själv hade jag vart involverad i levande rollspel sen 13 års ålder och hade också testat en del "alternate reality games" (ARG). I sådana verklighetsspel spelar man sig själv och sagan vävs in i din vardag. Idén kom att på något sätt arbeta med storytelling och låta deltagarna besöka olika platser i Chicago för att utföra uppdrag som anknöt till entreprenörskap.

Det hela började egentligen med namnet, "Chicago Entrepreneurial Quest", som kort och enkelt sammanfattade vad jag ville skapa. Vi skulle använda staden, det skulle handla om entreprenörskap och det skulle vara en "Quest" (som i "Quest for the Holy Grail"). Jag skrev ut en karta över downtown som jag tejpade upp på väggen och började täcka den med nålar, blyertsstreck och post-itlappar. I mina galna drömmar var det väl några praktiska detaljer som jag hade bortsett från… som till exempel personal och logistik. Ja, ja… såna där småsaker kan man alltid lösa sen!

Läs fortsättningen här.

Följ gärna min blogg med hjälp av RSS eller Facebook så får ni automatiskt veta när jag skriver nåt :)

Sen blir jag också grymt glad om ni kommenterar det jag skriver!

Med entreprenöriella hälsningar,

Gustaf