Jag läste Svenska Dagbladet i Söndags och blev ganska förbannad. I artikeln ”Unga utan jobb påverkas livet ut” beskrivs en mörk framtid för sackars undomar som inte kan få jobb. Arbetslösheten är som bekant extremt hög just hos de unga och under 2010 spås den att gå upp till 20-25 procent bland 15-24-åringar. Studier visar att de som inte får jobb som unga kommer ha svårare att få jobb i framtiden. Men det är inte för en förlorad ungdomsgeneration jag är förbannad.
Vi är inte offer!
Arbetslöshet är fantastiskt!
Amerikanska arbetsmarknadsdepartementet förutspår att dagens genomsnittsstudent kommer att ha haft mellan 10-14 jobb före 38 års ålder. (Källa: Did You Know 2008). Att söka arbete, att vara emellan jobb, att skapa sitt eget arbete är en del av framtiden och dagens unga arbetslösa får lära sig detta ”the hard way”. Dessutom är arbetslöshet en grym anledning att starta eget, särskilt när du kan casha ut a-kassa samtidigt. Jag önskar nästan att jag var ”arbetslös” så att jag kunde få ägna mer tid åt alla mina tusen projekt.
Nu kommer säkert någon att klaga och säga ”alla kan ju inte vara lika drivna som du” och det må vara så. Men det hjälper väl inte att dalta och tycka synd om folk?
Ja, det är _fördjävligt_ att vi har en lagstiftning som gör att duktiga ungdomar inte får jobb till förmån för halvdementa vaxproppar, men det är väl ganska kontraproduktivt att utmåla alla unga arbetslösa som hjälplösa offer som måste räddas (helst av farbror staten).
Jag säger åter igen som Road Trade-killarna: ”Arbete är inget man får – det är något man skaffar sig”.
Med Entreprenöriella Kramar
Gustaf
Ps. Här kommer en helt orelaterad liten present till er alla:
Ds.
