Läste den helt underbart deprimerande debattartikeln av Margareta Pålsson (M) i torsdagens SvD. Jag blev först arg, sedan ledsen, sedan skrev jag ett blogginlägg.

Först och främst: Jag håller med om att samhället borde vara mer vetenskapligt grundat. Både lärarhögskolan och lärarfacket agerar som en vaxpropp i alla typer av skolreformer vilket gör det väldigt svårt för politiker att göra verklig skillnad i skolbänken. Det är ju inte precis så att en skoltrött, 58-årig svensklärare kommer orka att göra någon som helst förändring i sitt klassrum bara för att Björklund pekar med hela handen. Vi behöver rullians inom lärarkåren och sluta låta skolan styras av människor som aldrig levt i den riktiga världen. Vi behöver en mer verklighetsförankrad skola! Vi behöver en mer forskningsförankrad skola! Jag är 100% med på det.

Frågan är: ”Vad är skolans syfte?” Detta är inte något vetenskapen svarar på. Den går hand i hand med vad är statens syfte? Pålsson avslutar med att önska att alla kommer överens om att vi skall ha en kunskapsorienterad skola, som om inte det vore ett ideologiskt underbyggd åsikt.

Skolan är den plats, förutom hemmet, våra barn och ungdomar spenderar den största delen av sina liv. Hur kan man inbilla sig att denna plats inte skulle ha ett ansvar för att skapa människor med självförtroende, nyfikenhet inför livet och lärandet, en utvecklad social förmåga och en vilja att förverkliga sina drömmar? Att detta inte skulle var det PRIMÄRA syftet? Vad har man egentligen för tafflig människosyn när man tycker att skolans enda syfte och mätbara mål skall vara som envägs kunskapsförmedlare? Kunskap – de har kidsen redan i sina iPhones. Margareta Pålsson kanske borde testa att köpa en sån.

Jag uppskattar att Fru Pålsson har tagit sig tiden att sammanställa de senaste rönen inom pedagogikforskningen, med briljanta vetenskapliga slutsatser så som att det är bra:

”Att lärare ger varandra tips och råd för att utveckla undervisningen”

”Att aktivera varje elev under lektionerna”.

Jättebra, det kör vi på. Men, skall vi inte börja med att skrota systemet med årskurser då? Det finns absolut inget vetenskapligt belägg på att det bästa sätt att dela in studenter i grupper skulle vara biologisk ålder. Hur man lär sig, om man jobbar bäst själv eller i grupp, vad man är bra på, vad man är intresserad av skulle alla vara bättre sätt att dela upp våra barn. Skall vi inte förbjuda föreläsningar längre än 20 minuter, eftersom man vet att ingen lyssnar längre än så? Skall vi inte göra så att lärare inte får veta elevernas tidigare betyg, eftersom forsking visar att lärare som förväntar sig att vissa elever kommer att prestera bättre än andra kommer se till att så sker?

Slutligen, att skylla på (S) och (V) för att ha byggt en havererad skola är precis den typ av billig peka-finger-retorik som får människor att helt tappa förtroendet för politiker. För att vara en person som har suttit i utbildningsutskottet de senaste 7 åren tar Margareta Pålsson förvånansvärt lite ansvar för sina egna handlingar. För någon som befunnit sig under en gymnasieskola under denna tiden är det ganska uppenbart att situationen inte är kopplat till ett enskilt parti. Faktum är att många lärare emotsätter sig troligtvis inte politikers reformer för att de är ovetenskapliga, utan för att de är rätt av korkade.

En hel generation av åldrande politiker är totalt bortkopplade från den värld som dagens ungdomar lever i. En värld av Facebook och vänner över hela världen, Google och till all världens kunskap vid dina fingertoppar, Xbox och omedelbara belöningsystem, 30%-ig arbetslöshet och ett sökande efter en verklig mening med livet. Dagens ungdomar har en uppsjö av möjligheter att förverkliga sina drömmar utanför det fyrkantiga, industriella skolsystem som Pålsson förespråkar. De skillnader som finns mellan de politiska partierna vad det gäller skolan är oväsentlig i relation till hur söndrigt och världsfrånvänt dagens skolsystem är. Inte bara i det Socialdemokratiska Sverige, utan minst lika mycket i England, USA eller Frankrike.

Svenska skolan är inte längre någonting man kan laga med silvertejp. Det är dags att börja om från scratch.

För att ge ett konstruktivt tips till Margareta Pålsson, så skulle jag vilja be henna läsa Ken Robinsons ”The Element”, så kan vi ju träffas och ta en fika och diskutera det hela.

www.youtube.com/watch?v=zDZFcDGpL4U

Lite mer Ken Robinson

Med entreprenöriella hälsningar,
/ Gustaf

Idag kan ni läsa i Svenska Dagbladet om mina tankar kring företagande och attityder: ”Folk måste få göra fel”

Först måste jag säga att jag blir lite irriterad på förstasidan (edit: endast i pappersupplagan): ”Få vågar ta steget – Snåriga regler och ont om pengar gör att unga tvekar inför att starta eget”. Uppenbarligen gick mitt budskap inte riktigt fram…

Anledningen till att unga tvekar inför att starta eget är att tidningar som Svenska Dagbladet skriver artiklar om att regler och ont om pengar gör det svårt att starta eget.

Hela min poäng är ju att det är attityd som gör att folk inte startar, det är illusionen av snåriga regler och brist på pengar som är roten till problemet. Om rubriksättaren hade valt att läsa hela mitt inlägg i debatten så kanske han hade fattat att han själv tillhör en av de mossiga nejsägare som fortsätter sprida idén att det skall vara så förbannat krångligt att starta företag. Faktum är att företagande har aldrig varit enklare, eller billigare.

”-Ut och gör! Det är inte svårt!”, hela Entreprenörsjaktens budskap sammanfattat i ett kort och klatchigt citat. Jag har sagt det många gånger tidigare: Entreprenörskap handlar om människor som gör – inte idéer affärsplaner eller omfattande prognoser av hur framtiden skall se ut. Det handlar om att lösa problem för människor och företag, att kunna tillföra värde till den värld som rör sig runt dig. Det handlar om att kunna leva i ett föränderligt samhälle, att aldrig vilja sluta lära sig och att hela tiden söka nya vägar. Det handlar om att våga.

Jag tror att den största anledningen till att unga inte startar företag idag är att entreprenörskap fortfarande har en mental otillgänglighet. Alldeles för många tror att det är så mycket längre bort än vad det egentligen är. Politiker, lobbyorganisationer och tidningar, som om och om igen går ut och pratar om krånglig byråkrati och höga skatter, motverkar snarare en sådan attitydförändring.

Vad vi behöver göra är att visa för unga människor att entreprenörskapet finns där, för den som väljer att söka det.

Snygg grafik de lagt över bilden på mig, förresten. Ta en kik på vänsterkanten av bilden, så ser ni det enda som är relevant med hela grafen: Den högsta punkten visar 120 personer. I hela Sverige. Nuff said.

Det nämns i förbifarten att jag tror på en av tio-principen, även om artikeln kanske inte riktigt beskriver vad jag menar med detta. Inom riskkapitalbranchen talas det ofta om att bara 10% av satsningarna går med vinst och att dessa skall betala för de andra 90% (i runda slängar, alla har givetvis sina egna modeller). Man utgår ifrån att man i förväg inte kan veta vad som skall satsa på och därför accepterar felinvesteringar och misstag som en del av livet.

”–För den här frågan krävs det en rejäl genomgång, en ordentlig utredning, säger Sven Otto Littorin.”

För staten finns inga incitament för att satsa på projekt som kan gå fel. Ingen kommer att ge dig kritik för att ha satsat på ett halvmjäkigt projekt som inte gör någon riktigt glad, men som i alla fall inte gör någon irriterad. Man ägnar miljoner åt studier och analyser för att lista ut vad som skall göras. Allt skall vara mätbart, långsiktigt och helst inne kunna gå fel. När/om det väl görs något, så är det redan försent. Vårt land behöver färre förstudier och fler ”görstudier”.

Så länge man inte vågar ta risken att göra fel kan man aldrig ta ett verkligt steg framåt. Det gäller staten lika väl som det gäller unga företagare. Eric Schmidt (VD på Google) gjorde häromveckan ett briljant inlägg om detta på CNN, där han tar upp unjefär detta (mycket sevärt).

Jag vill ge tusen tackkramar till SvD som har gjort en grym artikelserie om de unga och jobben. För mig är det helt bisarrt att vi kan ha bland den högsta ungdomsarbetslösheten som landet skådat, samtidigt som unga har mer att tillföra samhället idag än någonsin tidigare i historien. Vi måste tillsammans hitta ett sett att överbrygga den kulturkrock som har skapat ett glapp mellan gamla och unga. Jag uppskattar verkligen ert arbete!

Snälla, kommentera gärna detta blogginlägget, eller artikeln på SvD.se! Jag vill höra vad ni tycker!

Med Entreprenöriella Hälsningar,

Gustaf

Ps. Artikeln nämner också att jag tidigt i min karriär gjorde ett misstag i mina papper till skattemyndigheten men att allt löste sig. Snälla, snälla, snälla, ta inte efter detta exempel. Nog för att jag tycker att man måste våga chansa, men ett råd vill jag ge er: Om det är någonting ni skall bry er om i ert företagande så är det att hålla er väl med Skatteverket. Vet ni inte hur man skall göra så finns det gott om hjälp att få.

Idag var det dags att ta tag i en ansökan till Länstyrelsen i Västmanland. Mälardalen har vart en väldigt alert region och visat stort intresse för att stödja Entreprenörsjakten, vilket vi givetvis tycker är väldigt roligt. Det jag kommer till nu är absolut inte deras fel.

När  jag går in på Länstyrelsens webbsida för att få tag på blanketten blir jag istället länkad till Tillväxtverkets nya och fantastiskt högteknologiska webbansökningsystem. Jag får där möjligheten att registrera ett konto för min organisation och får ett SMS skickat till mig för att verifiera min identitet. När jag skall skriva in koden tar det stopp – man måste ha Microsoft Active X för att fortsätta.

Jag kunde inte låta bli att slå en signal till supportnummret och får det härligt upplysta svaret att det är ”så dyrt att stödja olika plattformar” och att ”detta är nästa steg”.

• För det första: Det är inte dyrare att bygga för alla än att bygga bara för windowsanvändare. Detta är en ursäkt som ofta används, men idag finns det gott om standarder som vilken kompetent webbfirma som helst kan följa. Okej, det är inte 100%, men det är fasen så mycket bättre än att välja ett system som bara fungerar och alltid bara kommer att fungera i Windows (och dessutom har licensavgifter).
• För det andra: Att bygga något enbart  för Windows är inte första steget för att bygga något som funkar för alla. Det är samma sak som att säga att första steget för att göra en byggnad handikapp tillgänglig är att bygga en trappa (jag jämför inte att ha Mac med att vara handikappad, btw). Interoperabilitet är något man har med från början.
• För det tredje, statligt sanktionerade privata monopol är inte någonting vi ska hålla på med i Sverige. Att tvinga alla användare att köpa en viss kommersiell produkt för att få tillgång till material eller tjänster som borde vara en medborgerliga rättigheter är odemokratiskt och på gränsen till korrupt.

Lägg till detta att Tillväxtverkets nya logga är gjord i Microsoft WordArt:

Man får väl ändå erkänna att det är företagsamt av webbleverantören att bygga en plattform som inte stödjer annat än windows och sen hävda att det kostar mer pengar för att bygga ytterligare en för att stödja Mac (är dom duktiga kan dom nog dessutom kränga in en helt ny varje gång Microsoft släpper nytt system).

Som tur är finns det gott om trevliga människor både på Länsstyrelsen och Tillväxtverket som är villiga att hjälpa till. Det är inte deras fel att upphandlingssystemet inte alltid funkar. Däremot är det snart dags att Riksdagen får lite råg i ryggen och utformar statliga riktlinjer för användandet av öppna standarder, något som länder som Brazilien och Nederländerna har haft i åratal.

Med Entreprenöriella Hälsningar,

Gustaf

Vi är inte offer!

Arbetslöshet är fantastiskt!

Amerikanska arbetsmarknadsdepartementet förutspår att dagens genomsnittsstudent kommer att ha haft mellan 10-14 jobb före 38 års ålder. (Källa: Did You Know 2008). Att söka arbete, att vara emellan jobb, att skapa sitt eget arbete är en del av framtiden och dagens unga arbetslösa får lära sig detta ”the hard way”. Dessutom är arbetslöshet en grym anledning att starta eget, särskilt när du kan casha ut a-kassa samtidigt. Jag önskar nästan att jag var ”arbetslös” så att jag kunde få ägna mer tid åt alla mina tusen projekt.

Nu kommer säkert någon att klaga och säga ”alla kan ju inte vara lika drivna som du” och det må vara så. Men det hjälper väl inte att dalta och tycka synd om folk?

Ja, det är _fördjävligt_ att vi har en lagstiftning som gör att duktiga ungdomar inte får jobb till förmån för halvdementa vaxproppar, men det är väl ganska kontraproduktivt att utmåla alla unga arbetslösa som hjälplösa offer som måste räddas (helst av farbror staten).

Jag säger åter igen som Road Trade-killarna: ”Arbete är inget man får – det är något man skaffar sig”.

Med Entreprenöriella Kramar

Gustaf

Ps. Här kommer en helt orelaterad liten present till er alla:

www.youtube.com/watch?v=vVyp_lW0Csc

Ds.

Victor Hugo once remarked: “You can resist an invading army; you cannot resist an idea whose time has come.” Today entrepreneurship is such an idea.

Maud Olofsson lämnade i förra veckan över ansvaret för att rädda Sverige till oss och jag skulle på alla småföretagares vägnar tacka så mycke för förtroendet. Vi skall göra så gott vi kan, men det är klart att det vore trevligt med lite hjälp från er politiker också.

Själva entreprenörskapet i sig är inte var det brukade vara, särskilt inte det entreprenörskap som vi under 30 praktiserar. Med hjälp av datorer och internet har en alternativ modell växt fram, baserad på trial-and-error, istället för formella teorier. Idag kommer prototyp före affärsplaner och bootstrapping före riskkapital. Det handlar mer och mer om människor, och mindre om resurser. De unga entreprenörskapet är öppet för alla som vill.

Vi har alla ”entreprenörskapsdamp ”. Vi har många bollar i luften och ännu fler i en låda i garderoben. Vi har svårt att svara på frågan ”vad jobbar du med?” och ställer ständigt till problem för Skatteverket som vill dela in oss i fack och ge oss SNI-koder. Vi kan jobba dynamiskt , talar öppet om idéer istället för att hålla dem hemliga och hjälper gärna varandra i vårt företagande. Entreprenörskap handlar om drivkraft, glädje, energi och inspiration!

Entreprenörsjakten i sig är en manifestation för denna trend. Något liknande hade inte kunnat existera för 10 år sen. När jag valde namnet ”Entreprenörsjakten” så övervägde jag faktiskt in i det längsta att använda mig av ett annat ord. Ordet entreprenörskap har länge haft negativa konoteringar i Sverige och jag ville inte skrämma iväg folk. Jag är glad att jag valde att stå fast vid detta ord och ta striden för attitydförändring. Det känns verkligen som att vi är på rätt väg.

Med Entreprenöriella Hälsningar,

Gustaf

Ps. Det blev inget med TV. Nästa år kanske? Ds.